Den 18 oktober hade vi gemensamt medlemsmöte med S och MP på Kungsholmen. Mötet ägde rum på Hantverkargatan 3 D och temat för kvällen var ”Hur bygger vi Kungsholmen hållbart, tillsammans?”
I panelen satt:
Roger Mogert (S), stadsbyggnadsborgarråd
Sebastian Wiklund (V), ledamot stadsbyggnadsnämnden
Martin Hansson (MP), ledamot stadsbyggnadsnämnden
Meningen var att även en representant från Stadsbyggnadskontoret skulle ha deltagit, men Stadsbyggnadskontoret ställde in sin medverkan i sista stund.
Moderator var Josef Zamani (S), ordförande för Kungsholmen S.
Efter presentation av talarna berättade partiernas företrädare om framtida utmaningar och målsättningar med byggandet på Kungsholmen. Moderatorn fördelade ordet rättvist.
Grundprinciperna är man i stort sett överens om. Målet för staden som helhet är att 40 000 nya lägenheter ska byggas fram till 2020, och 140 000 till 2030. Takten just nu är lite högre än miljonprogramstakt.
Planerna för speciella byggnader och kvarter gicks igenom; Brädstapeln, Murmästaren, Stuvaren, Väktaren, Isbrytaren, Gångaren, m.fl.
I Stadshagen väntar en stor men positiv förändring med fler bostäder och ny skola. Även på Essingeöarna planeras många bostäder och en förskola.
Miljöpartiet förespråkade, förutom bostäder, att Kronobergsparken, Sjukhusparken och Mariedalsparken bevaras och att cykelbanor byggs längs Kungsholms Strand. Vänsterpartiets Sebastian Wiklund pratade om att pressa produktionskostnaderna i Stockholmshusen så att det slår igenom på hyran. Men det konstaterades att vi inte kommer ner i de priser som krävs för att alla som behöver det ska få billiga bostäder. Staten behöver gå in och ta ansvar ifall det behovet ska kunna uppfyllas.
Marknadshyror sade man unisont nej till, det skulle innebära hyreshöjningar på 72%!
Från vår egen partiförening höjde Bengt sin stämma och talade om kulturhistoriska miljöer på Kungsholmen som är värda att bevara. Reijo påpekade framtida behov av nytt äldreboende som man bör börja planera för redan nu.
Därefter vidtog gruppdiskussioner kring vad vi ansåg allra viktigast att göra på Kungsholmen. Allt från fotbollsplaner till byggnation som är anpassad efter en socioekonomiskt varierad befolkning diskuterades, liksom lämpliga platser för modulhus.
Kl 20.00 avslutades detta intressanta och välbesökta möte, och vi ser fram emot fler framöver, med andra teman!
Öppet möte med bostads- och demokratiborgarråd
Ann-Margarethe Livh
Måndag 12 september 18.00 på Kafé Marx, Kungsgatan 84 (8448)
Vem har råd att bo i hyresrätt i Stockholm om marknadshyror införs? Hur kan vi i Vänsterpartiet arbeta för att Stockholm ska vara en plats där nya bostäder byggs och där alla har råd att bo?
I mars 2016 startade Vänsterpartiet Storstockholm kampanjen Höj inte min hyra – där vi säger nej till marknadshyror och ja till statliga subventioner för ett ökat byggande. Vad har hänt sedan dess?
För att få svar på alla frågor och lära oss mer om hur segregationen på bostadsmarknaden kan motverkas har vi bjudit in Ann-Margarethe Livh, bostads- och demokratiborgarråd i Stockholm för en föreläsning på Kafé Marx.
Ann-Margarethe berättar om hur marknadshyror skulle påverka Stockholm och svarar på frågor om vad som händer på bostadsfronten i vår stad.
Mötet med Ann-Margarethe Livh är öppet – ta gärna med en vän!
Vänsterpartiet Bromma bjuder på vegetariskt/veganskt fika från 17.30 – föreläsningen börjar kl. 18.00.
Anmäl gärna att du kommer till [email protected] så att vi vet hur mycket fika vi ska köpa.
Politik och musik i Vasaparken: Välfärd och rättvisa!
Onsdagen den 7 september hälsade partiföreningen Birka-Vasa, i samarbete med Vänsterpartiet Storstockholm, oss välkomna till ”Politik och musik i Vasaparken”. Vi fick lyssna till Seluah Alsaati, personal- och äldreborgarådet Clara Lindblom och vår partiordförande Jonas Sjöstedt. Kvällen avslutades med frågestund med Jonas och Clara. Några trogna Kungsholmenbor var givetvis på plats!
Den 5-7 augusti anordnades ett sommarläger för vänsterpartister och dess nära och kära i 1700-talsgården Frustunaby i Gnesta. Målet var att vi skulle lära känna varann och prata dagspolitik. Seminarier, kultur, workshops, sol, bad och överraskningar utlovades!
Och lägret överträffade alla förväntningar! Vi blev väldigt väl omhändertagna, bjöds på intressanta seminarier och diskussioner – och utsökt mat! Detta hoppas jag blir en återkommande tradition för Stockholmsdistriktet.
Programmet såg ut så här:
Lobbyister, extremister och godtrogna sossar – EU projektet och vänsterns alternativ
Vi har ett EU som skickar folk till döden, ett EU som är odemokratiskt och som urholkar arbetares rättigheter. Deniz Tütüncü diskuterar hur EU påverkar oss och läget nu med BREXIT. Hur vill vi hantera det framöver? Vänsterpartiet som ett kritiskt socialistiskt parti inom EU? Vågar vi nämna en eventuell Swexit?
Medverkande: Kajsa Ekis Ekman & Deniz Tütüncli
En radikal klimatomställning räddar välfärden (och kanske världen)
Tove Pehrsson från distriktets miljö- och klimatutskott presenterde vår omställningsplan för Storstockholm. Konkreta idéer för en hållbar politik så att vi kan stärka vår position som det miljövänsterparti vi faktiskt är.
Fackföreningar, förenen eder!
Vi behöver en stark bred fackföreningsvänster, där de olika facken samarbetar med varandra. Hur lyckas vi med det? Vilka är de gemensamma frågorna som driver oss och hur gör vi det organisatoriskt? Marta Aguirre berättade om sin erfarenhet och det akuta behovet av att stärka samarbetet mellan facken inom partiet.
Internfeminism m.m.
Medverkande: Ida Gabrielsson Här blev det väldigt intressanta diskussioner och tiden ville inte alls räcka till! Nästa år behövs mer tid.
Workshop i antirasistisk argumentation
Måns Vestin redogjorde för hur vi bemöter en debatt där fakta och logik inte längre gäller. En antirasistisk debatteknik för att vända samhällsklimatet. Workshops ingick, där varje grupp fick diskutera en specifik myt, och åtgärder för att motverka den. Här räckte inte heller tiden till. Det hade varit bra ifall vi hunnit återsamlas och följa upp vad varje grupp kommit fram till, och diskutera vidare kring det!
Socialistiskt ledarskap
Lars Ohly delade, kunnigt och underhållande, med sig av sina erfarenheter om vad socialistiskt ledarskap innebär.
Ett barnråd hade knåpat ihop ett program med allt från dans till fotboll, bad, spökvandring och tipsrunda. Så medans vi vuxna pratade politik eller bara njöt av solen så hade barnen sina egna aktiviteter.
Utöver detta framförde Seluah Alsaati sina låtar för oss, vi fick vi besök av Tantpatrullen, information om Taxiklubben och bjöds på grillfest med stämningsfull latinamerikansk musik!
Styrelsen för Vänsterpartiet Kungsholmen vill tacka alla medlemmar för det förtroende som vi fick vid årsmötet och önska alla en riktigt fin och trevlig sommar!
Mycket av den interna diskussionen under våren har präglats av de motsättningar som blossat upp. Därför bjöd Distriktsstyrelsen in till ett möte för att tillsammans med partiföreningsordföranden, distriktets riksdagsledamöter samt partistyrelseledamöter diskutera den uppkomna situationen. Fokus för mötet var hur vi hanterar konflikter i distriktet både på kort och på lång sikt.
Under våren har fyra medlemsmöten arrangerats med. Antalet deltagare har stadigt minskat vilket är ett problem ur många aspekter. En bidragande orsak är att styrelsen endast består av fyra personer vilket är för lite. Ska vi få en verksamhet som är betydligt mer omfattande så måste styrelsen få fler medlemmar, helst i höst men senast till årsmötet. I annat fall kan det vara så att Kungsholmen står utan styrelse efter nästa årsmöte. Det går bra att kontakta valberedningen via mail om du är intresserad av att delta i styrelsens arbete. Mailadresser se nedan:
Onsdagen den 8 juni ägde vårt sista medlemsmöte rum innan sommaruppehållet, och då gästades vi av riksdagsledamot Karin Rågsjö, partiets vårdpolitiske talesperson. Mötet var öppet även för andra partiföreningar och ett femtontal personer infann sig.
Karin sitter i Socialutskottet tillsammans med Maj Karlsson, och de har delat upp ansvaret för de olika frågorna mellan sig. Karin har bl.a. hälso- och sjukvården på sin lott.
Vår ordförande Bengt Larsson inledde med frågan om vi verkligen har en socialtjänst värd namnet, med hänvisning till ett inslag i ABC kvällen före, om en man som lever i djup misär.
Här behövs större resurser, och att lagstiftningen ändras så att den som är i behov av att flytta till annat boende garanteras rätten till det. Idag krävs ”anhörigtorpeder” som tar strid för den behövande!
Karin berättade underhållande om arbetet i Socialutskottet. Där förekommer sällan några större diskussioner, och inte så mycket ”fart och fläkt”. De flesta diskussionerna förs i Kammaren. Ledamöterna har dock god administrativ hjälp och behöver inte skriva så mycket själva, vilket till en början kändes ovant.
Karin är mån om att lyfta fram klassfrågor, ojämlikhet och skillnader i hälsa. Hälsa, klass och kön går hand i hand. Detta har blivit något av hennes kännemärke, frågor som sällan eller aldrig diskuteras inom högern!
En proposition om sprutbyte i hela Sverige är på gång, vilket gör att Karin kan släppa den frågan lite grand. Och Ilmar Reepalu har, som bekant, fått i uppdrag att ta fram förslag på ett nytt regelverk för den offentliga finansieringen av privat utförda välfärdstjänster. I samband med att den utredningen blir klar kommer en kampanj att genomföras.
Karin talade även om vårdvalet och dess regelverk. Ingen socioekonomisk viktning görs. Västra Götaland har ett system som fungerar betydligt bättre. Den väsentliga frågan borde vara var vi ska rikta vården; till de friskaste eller till de människor som behöver den bäst? Den fria etableringsrätten bör avskaffas, frågan kommer att lyftas under det kommande året!
En annan fråga som drivs är att specialistsjuksköterskor ska få sin utbildning betald, på samma sätt som läkare.
Många inom vården får inte fasta anställningar utan kontrakt på lösa boliner, vilket blir väldigt dyrt. Användandet av stafettläkare bör upphöra.
En motion har skrivits om hur cancervården ska riggas i framtiden. Idag kan den se väldigt olika ut beroende på var i landet man bor. Fri mammografi för alla har dock införts från och med i sommar.
Karin talade även om äldreomsorgen; behovet av olika bostadsformer och att en rättighetslagstiftning behövs. Även inom psykiatrin finns oerhört mycket kvar att göra. En ”förstalinje” bör finnas, som är likvärdig över hela landet.
Vårdförbundet har radikaliserats på senare tid och kommit med bra inspel bl.a. om kortare arbetstid.
Vidare arbetar man för att ett nationellt program för efterlevande till barn och unga som tagit livet av sig ska tas fram, liksom ett feministiskt hälso- och sjukvårdsprogram.
Karins pass avslutade med frågestund. Därefter tog ett kort medlemsmöte vid, där Bengt bl.a. berättade om ett möte för partiföreningsordföranden, distriktsstyrelsen och riksdags-/PS-ledamöter från stockholmsdistriktet, som kommer att äga rum den 20 juni med anledning av de händelser som ägt rum under våren. Mötet kommer att ta upp hur kriser framgent ska hanteras.
Reijo berättade även lite grand från stadsdelsnämnden.
Den 5-8 maj var jag, tillsammans med Torbjörn Vennström, ombud vid Vänsterpartiets 41:a kongress i Örebro, dit vi anlände med tåg på Kristi himmelfärdsdagen, större delen av den nära 60 man starka Stockholmsdelegationen!
Vi begav oss direkt till Conventum ett par kvarter bort, där vi registrerade oss och kvitterade ut varsin iPad, som vi använde för att rösta, yrka och, i förekommande fall, sätta upp oss på talarlistan med.
Sambamusik inledde kongressen innan Jonas steg upp på scenen och hälsade oss välkomna. Två citat från hans invigningstal som bet sig fast: ”Så många av er har samlat in vinterkläder, skor och TV-spel till flyktingar det gångna året. Samtidigt underlättar SD för mordbrännarna genom att publicera adresser till asylboenden!” och ”Det Europa som sätter flyktingbarn i fångläger och som betalar Erdogan för att vara gränsvakt, det är inte vårt Europa!”
En stund senare läste Ulla Andersson upp namnen på de partimedlemmar som avlidit sedan senaste kongressen, och delgav oss glimtar ur deras liv. De röd-vit-gröna blomsterarrangemangen kring talarstolen var vackra, men förde tankarna till en begravning.
Därefter väckte Veronica Ekström i presidiet stor munterhet då hon uppgav att det var dags för ”könsträffar”, vilket ledde fantasin i en helt annan riktning än den avsedda! Vad männen gjorde på sin separatistiska träff ska jag låta vara osagt, men vi kvinnor fick lyssna till goda råd av Ida Gabrielsson och prova på talarstolen, där vi kort presenterade oss allihop.
Jens Holm
Presidiet imponerade stort; Veronica Ekström & Nooshi Dadgostar, Karin Mellegård och Mats Einarsson. Med fast och säker hand turades de om att lotsa oss igenom debatter och röstning. Förutom förslag och motioner fattade vi beslut om partiledare, där Jonas inte oväntat fick förlängt förtroende, ny partistyrelse, programkommission, revisorer och valberedning. Inför dessa val fanns möjlighet för delegaterna att plädera, och det var nog den minst spirituella delen att lyssna till. Där hade man, för mitt vidkommande, istället kunnat skicka ut skriftliga presentationer, och sparat mycket tid.
Det första som behandlades var partistyrelsens förslag till ekologist/ekonomiskt punktprogram, och talarlistan fylldes snabbt på. Det här var min första kongress och jag var inte närmare bekant med rutinerna. I mina ögon föreföll listan oändlig och det var nästan omöjligt att hålla reda på vem som yrkade på vad. Lyckligtvis hade jag gjort vissa anteckningar om hur jag ville rösta, och med Jens Holm i bänken strax framför mig, som jag kastade ett öga på då och då ifall jag kände mig osäker, gick röstningen trots allt vägen dagen därpå!
Röstningen skedde i första hand muntligt, och på begäran via iPad. Tyvärr drabbades systemet av en hel del tekniska problem, och då fick vi istället använda oss av traditionella röstkort. Det kändes inte alltid bekvämt att högt ropa ut sitt bifall, speciellt inte vid de tillfällen man var tämligen ensam om att uppskatta motionen! Dessutom gick det undan med en faslig fart. Det räckte att tankarna svävade iväg på annat håll några få sekunder så hade man missat en röstning. Det bästa skulle ha varit ifall all röstning kunnat ske via plattan!
Ett irritationsmoment var att många inte verkade ha koll på hur långa deras anföranden var, utan försökte överskrida de tre, längre fram två, minuter som de hade till förfogande! Från presidiet knackades diskret då 15 sekunder återstod, men det hade inte alltid önskad effekt, utan ibland tvingades de ganska bryskt avbryta talaren genom att ropa fram nästa person. Detta hände även mycket rutinerade talare, rent av riksdagsledamöter, vilket förbryllade mig en smula. Dock blev disciplinen bättre de följande dagarna, och presidiet hårdare.
Frågor som debatterades var bl.a. partiets inställning till kärnkraften, hur vår matkonsumtion ska se ut för att bli hållbar och hur vi ska hantera framtidens trafiklösningar. Ekoeko-programmet fick en betydligt strängare skrivning angående kärnkraften än partistyrelsen föreslagit. Med röstsiffrorna 108-95 beslutade kongressen att partiet vill att den avvecklas så fort som möjligt!
Måltiderna, som höll god standard, serverades i en stor hall en trappa ned, där buffébord stod framdukade. Lunchen var alltid vegetarisk, men till middagen fanns även kött eller fisk att välja på. När kvällstimmen blev sen fanns Sanna och Björn från distriktet där, med banan och nyponsoppa!
Vid några tillfällen under kongressen välkomnades gäster upp på scenen. Först ut var Röda Korsets ordförande Anna Carlstedt, som förklarade att hon skulle vilja ta med de journalister och politiker som talar om att Sverige står på randen till kollaps till södra Sudan och Syrien. Där kan man tala om länder på väg mot kollaps!! Andra gäster var Björg Eva Erlandsdottir; Vänstergröna Islands partisekreterare, och Ung Vänsters Hanna Cederin.
Vi inkvarterades på utmärkta Elite Stora Hotellet, och fredagen inleddes med delegationsmöte. Där diskuterade vi bl.a. möjligheten att få in ännu ett namn ifrån Storstockholm i valberedningen, utöver redan föreslagne Mohibul Ezdani Khan. Det lyckades vi dock inte med.
Nödvändiga attribut
Fredagen tillägnades huvudsakligen B-motionerna; programkommissionens förslag till partiprogram. Flera motioner tog upp att språket i partiprogrammet var svårbegripligt och lämpade sig illa för den som inte läst 180 poäng i marxistisk teori. Kongressen beslutade i enlighet med detta att en populärversion ska ges ut!
De motioner som yrkade att antirasismen skulle lyftas fram, eller att ordet rasifiering konsekvent ska användas, beviljades inte, och tyvärr får inte heller partiprogrammet någon skrivning om hedersrelaterat våld. Däremot beslutades att kravet på förbud mot bemanningsföretag ska finnas kvar och flera HBTQ-relaterade motioner rönte framgång. Dessutom blev en stor del av skrivningarna kring miljöpolitiken kvar, vilka programkommissionen föreslagit skulle tas bort nu när ekoeko-programmet finns.
Som brukligt är uppstod snart tidsbrist, talartiden kortades och delegaterna uppmanades att frivilligt stryka sig. Då skulle man få ”en liten röd stjärna på den socialistiska himmelen” enligt Veronica Ekström!
Under lördagen avverkades A-motionerna. Den motion om diskriminering av äldre som vår partiförening låg bakom beviljades tyvärr inte. Däremot, till min och mångas glädje, motionen om att ta bort terrorstämplingen på PKK, vilket firades med dans och musik utanför kongressbyggnaden senare på eftermiddagen. Partiet fick även grönt ljus att fortsätta förhandllingarna med regeringen!
På kvällen var det kongressfest, som även den hölls på Conventum. Där bjöds vi på god 3-rättersmiddag, varefter Jonas delade ut årets Jörn Svensson-pris till Erik Mägi och Lina-Lea Zimmerman för deras arbete med att hjälpa stjärnfamiljer med familjejuridik. Kvällen avslutades med musik och dans för den som orkade.
Sista dagen avhandlades C- och D-motioner; organisations- och stadgemotioner. Bl.a. beslutades att Vänsterpartiet ska arbeta fram ett nytt utbildningspolitiskt program. Under debatten var motionerna om tendensfrihet en het fråga, men vid voteringen avslogs de med klar majoritet.
Kl 14.00 i söndags avslutades så kongressen med musik av partiets stolthet; Blåsorkestern, och tal av Jonas. Då påpekade han det som knappast kunnat undgå någon den senaste tiden; att vi inte är eniga allihop, utan att partiet består av många olika viljor, och så måste det få vara. Det värmde hjärtat att höra, må framtiden utvisa att han har rätt!
Jag är tacksam över det förtroende partiföreningen visade mig då jag utsågs till kongressombud och den erfarenhet detta givit mig! De första dagarna kände jag mig orutinerad. Jag hade inte varit delaktig i någon motion, och därför var det inte heller naturligt för mig att gå upp och tala för någon av dem. Sista dagen råkade jag dock läsa en debattartikel i tidningen, angående kvinnosyn, och greps av en oemotståndlig lust att skriva en motion på partiprogrammet! Men då var det ju så dags…
Vårt medlemsmöte den 13 april gästades av Staffan Ekbom, som med kort varsel fick rycka in istället för Sofia Tuvesand från Internationella Kvinnoförbundet För Fred och Frihet (IKFF).
Staffan gav oss en intressant inblick i Nej till NATO-rörelsens arbete. Aktionsgruppen Nej till NATO uppstod i slutet av 2014 och håller stormöten varje månad. Det finns även en ledningsgrupp, som träffas oftare.
Det pågår en namninsamling mot värdlandsavtalet som kommer att avslutas den 15 maj. Riksdagen fattar beslut i frågan den 25 maj. Värdlandsavtalet kan ses som det sista steget innan ett land går med i NATO. Regeringen har skrivit under avtalet men riksdagen måste godkänna det innan det träder i kraft. Ifall avtalet tas kommer det bl.a. att medföra NATO-baser på svensk mark.
Parlamentariskt ser det mörkt ut. Alliansen är positiv till avtalet. SD är emot. Aktionsgruppen har sökt audiens hos utrikesministern, men har inte fått något svar.
Det finns en motion till den kommande kongressen; A126 ”Svensk säkerhetspolitik”, som behandlar frågan om värdlandsavtalet och NATO-medlemskap.
Gruppen har ett bra samarbete med Stig Henriksson, Vänsterpartiets representant i Försvarsutskottet. Relationen till media lämnar dock mycket övrigt att önska. Man har svårt att få genomslag då gruppen består av ”basarbetare” som inte är tillräckligt kända utåt. Media upplevs ha tagit ställning för avtalet. USA och NATO subventionerar sina anhängare, som aktivt propagerar på nätet, etc. Det finns inget motsvarande stöd från Ryssland till avtalets motståndare.
Aktionsgruppen kommer att delta med bokbord på Vänsterpartiets kongress nästa månad.
Den 21 maj hålls en demonstration på Sergels Torg. Det är viktigt att vi hjälps åt att sprida kännedom om den så att uppslutningen blir stor!
Den 6 mars ägde vårt årsmöte rum. Barbro Sörman från distriktet agerade ordförande. Innan vi satte igång åt vi en god och nyttig gulaschsoppa tillsammans.
Till styrelse, och tillika ordinarie ledamöter i Repskapet, valdes:
Ordförande:
Bengt Larsson
Ledamöter:
Evalena Varhelyi (också feministiskt ansvarig)
Maria Nehro
Alf Österman
Jag blev glatt överraskad då jag gavs möjlighet att besöka Bryssel och EU-parlamentet tillsammans med Vänsterpartiet Storstockholms Feministnätverk under två intensiva, men mycket givande, dagar i mars!
Kl 06.00 i tisdags morse möttes vi på Arlanda; en grupp på 24 vänsterpartister, med intresse för feministiska frågor. Sanna från distriktet, som var vår reseledare, höll ihop allt under de båda dagarna, och såg till att vi infann oss på rätt plats i rätt tid. Ett uppdrag som hon skötte på förtjänstfullt sätt!
Då vi landade i Bryssel ett par timmar senare tog vi bussen direkt till EU-parlamentet, där Berit Dahlström, politisk sekreterare, eskorterade oss genom säkerhetskontrollen, och vidare till GUE/NGL:s korridorer och det första mötet i programmet; med Malin Björk och hennes team. (GUE/NGL står för ”Confederal Group of United Left/Nordic Green Left”, där Vänsterpartiet ingår, och där Malin är vice ordförande).
Malin Björk och hennes team
De gav oss en inblick i hur teamet arbetar, med fokus på jämställdhetsutskottet. Vi fick höra mycket om Frontec, som med Sveriges goda minne är på väg att förvandlas till en ”superpolis” som ska skydda EU:s gränser och även få rätt att ingripa direkt i de länder som inte bedöms skicka tillbaka tillräckligt många flyktingar. I denna fråga har man dock funnit en något oväntad allierad; Moderaterna, som anser att förslagen i alltför hög grad inkräktar på nationalstaten. Man hoppas även få med sig fler, exempelvis Miljöpartiet, när hela sanningen går upp för dem!
Ett vidarebosättningsprogram finns, där 160 000 flyktingar ska överföras från Grekland till andra EU-länder. Detta har dock fungerat synnerligen dåligt hittills.
Malin förklarade hur viktigt det är att samla ett brett stöd för att få igenom bra politik. Högern är på hugget när det gäller hedersproblematik och kvinnligt entreprenörskap, medan vänstern driver betydligt fler feministiska frågor. Den jämställdhetsstrategi som existerade fram till förra året har nu upphört, men Kommissionen, som har allra mest att säga till om i EU, har hittills underlåtit att ta fram en ny!
Ett önskemål är att Istanbulkonventionen (Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence) skall tas på EU-nivå, vilket äntligen tycks vara på gång.
Vi hann även kort komma in på surrogatmödraskap, HBTQ-frågor och en hel del annat, som dock inte ryms i denna blogg. Likaså var Malin mycket intresserad av att få feedback och höra vilka frågor vi ansåg viktigast att driva!
Det har blivit ett tuffare och hårdare debattklimat i EU-parlamentet vartefter rasister och nazister vuxit sig starkare. Det spretar en smula inom den förenade vänstern, allt är man inte överens om, men i stort sett fungerar samarbetet bra. Malin har stor nytta av de övriga ländernas representanter när hon får frågor ifrån media om allt mellan himmel och jord, liksom av partikollegorna hemma i Sverige.
Efter lunch tillbringade vi eftermiddagen på parlamentets besöksavdelning, där vi fick en mångordig och engagerad redogörelse för EU:s historia och hur arbetet är organiserat. Avslutningsvis fick vi se den stora parlamentssalen, där det dock inte pågick någon verksamhet denna vecka.
Sedan var det dags att bege sig till vårt lilla mysiga hotell, en kvarts promenad därifrån, och på kvällen bjöds vi på en förnämlig vietnamesisk middag, som vi intog tillsammans med Malin och hennes medarbetare!
Dag 2 checkade vi ut efter frukost och begav oss åter till parlamentet. Under förmiddagen hade vi förmånen att få träffa Irene Rosales från European Women Lobby, som berättade om hur de arbetar. De vill se fler EU-rekommendationer gällande ekonomi som påverkar kvinnor. Andra viktiga områden är kvinnor i väpnade konflikter/på flykt, hur deras livsvillkor påverkas av klimatförändringar och att bekämpa alla former av våld gentemot kvinnor. Under den avslutande frågestunden fick hon bl.a. svara på hur de arbetar för att förändra könsrollerna i själva EU-parlamentet, och ifall de även jobbar med att försöka förändra mansrollen hos pojkar redan från tidig ålder.
Innan lunch hann vi också lyssna till Barbara Helfferich från tankesmedjan Gender 5+, som dock var kraftigt försenad eftersom hon fastnat i trafiken. Där jobbar de, bland mycket annat, för jämlikhet i pensions- och försäkringssystemen.
På eftermiddagen promenerade vi några kvarter bort för ett möte med Ciré (Migreurop) som arbetar för flyktingars och asylsökandes rättigheter i de fransktalande delarna av Belgien. Detta visade sig bli en av resans absoluta höjdpunkter! Även i Belgien har många människor engagerat sig i flyktingfrågan och satt press på regeringen, men liksom i Sverige har en omsvängning märkts av efter händelserna i Paris och Köln. Man har dock inte alls haft samma problem med bränder i asylboenden som vi har hos oss. Organisationen bistår EU-parlamentariker som vill besöka förvar, för flyktingar som skall avvisas. Förvaren kan inte neka när en sådan begäran inkommer.
Tillsammans med de gröna i Belgien arbetar de med ett projekt för att finna vägar för öppnare gränser. Kan inte denna fråga lösas är risken uppenbar att Europas länder successivt kommer att förvandlas till totalitära stater!
Konferensen ”Feminist Left Struggles in Europe”
Slutligen deltog vi, tillsammans med flera andra länder, i konferensen ”Feminist Left Struggles in Europe”, arrangerad av GUE/NGL. Konferensen simultantolkades, vilket kändes lyxigt, men en smula ovant att lyssna till då satsmelodin stundvis blev ryckig. Konferensen bestod av tre delar. Den första hette ”Women Workes Rights” och tog upp kvinnors arbetsvillkor och fackföreningarnas roll, bl.a. rättigheter för kvinnor som utför hushållsnära tjänster. Den sistnämnda frågan diskuteras i parlamentet just nu, vilket får anses historiskt.
Den andra avdelningen var ”Freedom from violence and women’s right to decide over their bodies” med Rosa San Segundo, Serna Fiorletta, och vår egen Malin Björk som moderator. Där avhandlades rätten till fria och säkra aborter (långt ifrån någon självklarhet i alla länder), våld mot kvinnor och vikten av genusperspektiv i flyktingpolitiken. Tyvärr var vi tvungna att avvika innan det var slut, för att bege oss till flygplatsen och resa hem.
Sammanfattningsvis var resan ett minne som jag kommer att bära med mig för resten av livet!
Öppet möte med bostads- och demokratiborgarråd
Politik och musik i Vasaparken: Välfärd och rättvisa!
Hej!
Onsdagen den 8 juni ägde vårt sista medlemsmöte rum innan sommaruppehållet, och då gästades vi av riksdagsledamot Karin Rågsjö, partiets vårdpolitiske talesperson. Mötet var öppet även för andra partiföreningar och ett femtontal personer infann sig.
Den 5-8 maj var jag, tillsammans med Torbjörn Vennström, ombud vid Vänsterpartiets 41:a kongress i Örebro, dit vi anlände med tåg på Kristi himmelfärdsdagen, större delen av den nära 60 man starka Stockholmsdelegationen!
Partiföreningen Kungsholmens nya styrelse
Ersättare Repskapet:
Jag blev glatt överraskad då jag gavs möjlighet att besöka Bryssel och EU-parlamentet tillsammans med Vänsterpartiet Storstockholms Feministnätverk under två intensiva, men mycket givande, dagar i mars!
