Rapport från kongressen
Den 5-8 maj var jag, tillsammans med Torbjörn Vennström, ombud vid Vänsterpartiets 41:a kongress i Örebro, dit vi anlände med tåg på Kristi himmelfärdsdagen, större delen av den nära 60 man starka Stockholmsdelegationen!
Vi begav oss direkt till Conventum ett par kvarter bort, där vi registrerade oss och kvitterade ut varsin iPad, som vi använde för att rösta, yrka och, i förekommande fall, sätta upp oss på talarlistan med.
Sambamusik inledde kongressen innan Jonas steg upp på scenen och hälsade oss välkomna. Två citat från hans invigningstal som bet sig fast: ”Så många av er har samlat in vinterkläder, skor och TV-spel till flyktingar det gångna året. Samtidigt underlättar SD för mordbrännarna genom att publicera adresser till asylboenden!” och ”Det Europa som sätter flyktingbarn i fångläger och som betalar Erdogan för att vara gränsvakt, det är inte vårt Europa!”
En stund senare läste Ulla Andersson upp namnen på de partimedlemmar som avlidit sedan senaste kongressen, och delgav oss glimtar ur deras liv. De röd-vit-gröna blomsterarrangemangen kring talarstolen var vackra, men förde tankarna till en begravning.
Därefter väckte Veronica Ekström i presidiet stor munterhet då hon uppgav att det var dags för ”könsträffar”, vilket ledde fantasin i en helt annan riktning än den avsedda! Vad männen gjorde på sin separatistiska träff ska jag låta vara osagt, men vi kvinnor fick lyssna till goda råd av Ida Gabrielsson och prova på talarstolen, där vi kort presenterade oss allihop.
Presidiet imponerade stort; Veronica Ekström & Nooshi Dadgostar, Karin Mellegård och Mats Einarsson. Med fast och säker hand turades de om att lotsa oss igenom debatter och röstning. Förutom förslag och motioner fattade vi beslut om partiledare, där Jonas inte oväntat fick förlängt förtroende, ny partistyrelse, programkommission, revisorer och valberedning. Inför dessa val fanns möjlighet för delegaterna att plädera, och det var nog den minst spirituella delen att lyssna till. Där hade man, för mitt vidkommande, istället kunnat skicka ut skriftliga presentationer, och sparat mycket tid.
Det första som behandlades var partistyrelsens förslag till ekologist/ekonomiskt punktprogram, och talarlistan fylldes snabbt på. Det här var min första kongress och jag var inte närmare bekant med rutinerna. I mina ögon föreföll listan oändlig och det var nästan omöjligt att hålla reda på vem som yrkade på vad. Lyckligtvis hade jag gjort vissa anteckningar om hur jag ville rösta, och med Jens Holm i bänken strax framför mig, som jag kastade ett öga på då och då ifall jag kände mig osäker, gick röstningen trots allt vägen dagen därpå!
Röstningen skedde i första hand muntligt, och på begäran via iPad. Tyvärr drabbades systemet av en hel del tekniska problem, och då fick vi istället använda oss av traditionella röstkort. Det kändes inte alltid bekvämt att högt ropa ut sitt bifall, speciellt inte vid de tillfällen man var tämligen ensam om att uppskatta motionen! Dessutom gick det undan med en faslig fart. Det räckte att tankarna svävade iväg på annat håll några få sekunder så hade man missat en röstning. Det bästa skulle ha varit ifall all röstning kunnat ske via plattan!
Ett irritationsmoment var att många inte verkade ha koll på hur långa deras anföranden var, utan försökte överskrida de tre, längre fram två, minuter som de hade till förfogande! Från presidiet knackades diskret då 15 sekunder återstod, men det hade inte alltid önskad effekt, utan ibland tvingades de ganska bryskt avbryta talaren genom att ropa fram nästa person. Detta hände även mycket rutinerade talare, rent av riksdagsledamöter, vilket förbryllade mig en smula. Dock blev disciplinen bättre de följande dagarna, och presidiet hårdare.
Frågor som debatterades var bl.a. partiets inställning till kärnkraften, hur vår matkonsumtion ska se ut för att bli hållbar och hur vi ska hantera framtidens trafiklösningar. Ekoeko-programmet fick en betydligt strängare skrivning angående kärnkraften än partistyrelsen föreslagit. Med röstsiffrorna 108-95 beslutade kongressen att partiet vill att den avvecklas så fort som möjligt!
Måltiderna, som höll god standard, serverades i en stor hall en trappa ned, där buffébord stod framdukade. Lunchen var alltid vegetarisk, men till middagen fanns även kött eller fisk att välja på. När kvällstimmen blev sen fanns Sanna och Björn från distriktet där, med banan och nyponsoppa!
Vid några tillfällen under kongressen välkomnades gäster upp på scenen. Först ut var Röda Korsets ordförande Anna Carlstedt, som förklarade att hon skulle vilja ta med de journalister och politiker som talar om att Sverige står på randen till kollaps till södra Sudan och Syrien. Där kan man tala om länder på väg mot kollaps!! Andra gäster var Björg Eva Erlandsdottir; Vänstergröna Islands partisekreterare, och Ung Vänsters Hanna Cederin.
Vi inkvarterades på utmärkta Elite Stora Hotellet, och fredagen inleddes med delegationsmöte. Där diskuterade vi bl.a. möjligheten att få in ännu ett namn ifrån Storstockholm i valberedningen, utöver redan föreslagne Mohibul Ezdani Khan. Det lyckades vi dock inte med.
Fredagen tillägnades huvudsakligen B-motionerna; programkommissionens förslag till partiprogram. Flera motioner tog upp att språket i partiprogrammet var svårbegripligt och lämpade sig illa för den som inte läst 180 poäng i marxistisk teori. Kongressen beslutade i enlighet med detta att en populärversion ska ges ut!
De motioner som yrkade att antirasismen skulle lyftas fram, eller att ordet rasifiering konsekvent ska användas, beviljades inte, och tyvärr får inte heller partiprogrammet någon skrivning om hedersrelaterat våld. Däremot beslutades att kravet på förbud mot bemanningsföretag ska finnas kvar och flera HBTQ-relaterade motioner rönte framgång. Dessutom blev en stor del av skrivningarna kring miljöpolitiken kvar, vilka programkommissionen föreslagit skulle tas bort nu när ekoeko-programmet finns.
Som brukligt är uppstod snart tidsbrist, talartiden kortades och delegaterna uppmanades att frivilligt stryka sig. Då skulle man få ”en liten röd stjärna på den socialistiska himmelen” enligt Veronica Ekström!
Under lördagen avverkades A-motionerna. Den motion om diskriminering av äldre som vår partiförening låg bakom beviljades tyvärr inte. Däremot, till min och mångas glädje, motionen om att ta bort terrorstämplingen på PKK, vilket firades med dans och musik utanför kongressbyggnaden senare på eftermiddagen. Partiet fick även grönt ljus att fortsätta förhandllingarna med regeringen!
På kvällen var det kongressfest, som även den hölls på Conventum. Där bjöds vi på god 3-rättersmiddag, varefter Jonas delade ut årets Jörn Svensson-pris till Erik Mägi och Lina-Lea Zimmerman för deras arbete med att hjälpa stjärnfamiljer med familjejuridik. Kvällen avslutades med musik och dans för den som orkade.
Sista dagen avhandlades C- och D-motioner; organisations- och stadgemotioner. Bl.a. beslutades att Vänsterpartiet ska arbeta fram ett nytt utbildningspolitiskt program. Under debatten var motionerna om tendensfrihet en het fråga, men vid voteringen avslogs de med klar majoritet.
Kl 14.00 i söndags avslutades så kongressen med musik av partiets stolthet; Blåsorkestern, och tal av Jonas. Då påpekade han det som knappast kunnat undgå någon den senaste tiden; att vi inte är eniga allihop, utan att partiet består av många olika viljor, och så måste det få vara. Det värmde hjärtat att höra, må framtiden utvisa att han har rätt!
Jag är tacksam över det förtroende partiföreningen visade mig då jag utsågs till kongressombud och den erfarenhet detta givit mig! De första dagarna kände jag mig orutinerad. Jag hade inte varit delaktig i någon motion, och därför var det inte heller naturligt för mig att gå upp och tala för någon av dem. Sista dagen råkade jag dock läsa en debattartikel i tidningen, angående kvinnosyn, och greps av en oemotståndlig lust att skriva en motion på partiprogrammet! Men då var det ju så dags…
Maria Nehro