Bryssel 1-2 mars 2016 med Feministnätverket
Jag blev glatt överraskad då jag gavs möjlighet att besöka Bryssel och EU-parlamentet tillsammans med Vänsterpartiet Storstockholms Feministnätverk under två intensiva, men mycket givande, dagar i mars!Jag blev glatt överraskad då jag gavs möjlighet att besöka Bryssel och EU-parlamentet tillsammans med Vänsterpartiet Storstockholms Feministnätverk under två intensiva, men mycket givande, dagar i mars!
Kl 06.00 i tisdags morse möttes vi på Arlanda; en grupp på 24 vänsterpartister, med intresse för feministiska frågor. Sanna från distriktet, som var vår reseledare, höll ihop allt under de båda dagarna, och såg till att vi infann oss på rätt plats i rätt tid. Ett uppdrag som hon skötte på förtjänstfullt sätt!
Då vi landade i Bryssel ett par timmar senare tog vi bussen direkt till EU-parlamentet, där Berit Dahlström, politisk sekreterare, eskorterade oss genom säkerhetskontrollen, och vidare till GUE/NGL:s korridorer och det första mötet i programmet; med Malin Björk och hennes team. (GUE/NGL står för “Confederal Group of United Left/Nordic Green Left”, där Vänsterpartiet ingår, och där Malin är vice ordförande).
De gav oss en inblick i hur teamet arbetar, med fokus på jämställdhetsutskottet. Vi fick höra mycket om Frontec, som med Sveriges goda minne är på väg att förvandlas till en “superpolis” som ska skydda EU:s gränser och även få rätt att ingripa direkt i de länder som inte bedöms skicka tillbaka tillräckligt många flyktingar. I denna fråga har man dock funnit en något oväntad allierad; Moderaterna, som anser att förslagen i alltför hög grad inkräktar på nationalstaten. Man hoppas även få med sig fler, exempelvis Miljöpartiet, när hela sanningen går upp för dem!
Ett vidarebosättningsprogram finns, där 160 000 flyktingar ska överföras från Grekland till andra EU-länder. Detta har dock fungerat synnerligen dåligt hittills.
Malin förklarade hur viktigt det är att samla ett brett stöd för att få igenom bra politik. Högern är på hugget när det gäller hedersproblematik och kvinnligt entreprenörskap, medan vänstern driver betydligt fler feministiska frågor. Den jämställdhetsstrategi som existerade fram till förra året har nu upphört, men Kommissionen, som har allra mest att säga till om i EU, har hittills underlåtit att ta fram en ny!
Ett önskemål är att Istanbulkonventionen (Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence) skall tas på EU-nivå, vilket äntligen tycks vara på gång.
Vi hann även kort komma in på surrogatmödraskap, HBTQ-frågor och en hel del annat, som dock inte ryms i denna blogg. Likaså var Malin mycket intresserad av att få feedback och höra vilka frågor vi ansåg viktigast att driva!
Det har blivit ett tuffare och hårdare debattklimat i EU-parlamentet vartefter rasister och nazister vuxit sig starkare. Det spretar en smula inom den förenade vänstern, allt är man inte överens om, men i stort sett fungerar samarbetet bra. Malin har stor nytta av de övriga ländernas representanter när hon får frågor ifrån media om allt mellan himmel och jord, liksom av partikollegorna hemma i Sverige.
Efter lunch tillbringade vi eftermiddagen på parlamentets besöksavdelning, där vi fick en mångordig och engagerad redogörelse för EU:s historia och hur arbetet är organiserat. Avslutningsvis fick vi se den stora parlamentssalen, där det dock inte pågick någon verksamhet denna vecka.
Sedan var det dags att bege sig till vårt lilla mysiga hotell, en kvarts promenad därifrån, och på kvällen bjöds vi på en förnämlig vietnamesisk middag, som vi intog tillsammans med Malin och hennes medarbetare!
Dag 2 checkade vi ut efter frukost och begav oss åter till parlamentet. Under förmiddagen hade vi förmånen att få träffa Irene Rosales från European Women Lobby, som berättade om hur de arbetar. De vill se fler EU-rekommendationer gällande ekonomi som påverkar kvinnor. Andra viktiga områden är kvinnor i väpnade konflikter/på flykt, hur deras livsvillkor påverkas av klimatförändringar och att bekämpa alla former av våld gentemot kvinnor. Under den avslutande frågestunden fick hon bl.a. svara på hur de arbetar för att förändra könsrollerna i själva EU-parlamentet, och ifall de även jobbar med att försöka förändra mansrollen hos pojkar redan från tidig ålder.
Innan lunch hann vi också lyssna till Barbara Helfferich från tankesmedjan Gender 5+, som dock var kraftigt försenad eftersom hon fastnat i trafiken. Där jobbar de, bland mycket annat, för jämlikhet i pensions- och försäkringssystemen.
På eftermiddagen promenerade vi några kvarter bort för ett möte med Ciré (Migreurop) som arbetar för flyktingars och asylsökandes rättigheter i de fransktalande delarna av Belgien. Detta visade sig bli en av resans absoluta höjdpunkter! Även i Belgien har många människor engagerat sig i flyktingfrågan och satt press på regeringen, men liksom i Sverige har en omsvängning märkts av efter händelserna i Paris och Köln. Man har dock inte alls haft samma problem med bränder i asylboenden som vi har hos oss. Organisationen bistår EU-parlamentariker som vill besöka förvar, för flyktingar som skall avvisas. Förvaren kan inte neka när en sådan begäran inkommer.
Tillsammans med de gröna i Belgien arbetar de med ett projekt för att finna vägar för öppnare gränser. Kan inte denna fråga lösas är risken uppenbar att Europas länder successivt kommer att förvandlas till totalitära stater!
Slutligen deltog vi, tillsammans med flera andra länder, i konferensen “Feminist Left Struggles in Europe”, arrangerad av GUE/NGL. Konferensen simultantolkades, vilket kändes lyxigt, men en smula ovant att lyssna till då satsmelodin stundvis blev ryckig. Konferensen bestod av tre delar. Den första hette “Women Workes Rights” och tog upp kvinnors arbetsvillkor och fackföreningarnas roll, bl.a. rättigheter för kvinnor som utför hushållsnära tjänster. Den sistnämnda frågan diskuteras i parlamentet just nu, vilket får anses historiskt.
Den andra avdelningen var “Freedom from violence and women’s right to decide over their bodies” med Rosa San Segundo, Serna Fiorletta, och vår egen Malin Björk som moderator. Där avhandlades rätten till fria och säkra aborter (långt ifrån någon självklarhet i alla länder), våld mot kvinnor och vikten av genusperspektiv i flyktingpolitiken. Tyvärr var vi tvungna att avvika innan det var slut, för att bege oss till flygplatsen och resa hem.
Sammanfattningsvis var resan ett minne som jag kommer att bära med mig för resten av livet!
Maria Nehro