Varför ska alltid de som har det sämst stå för fiolerna?
Vården och omsorgens anställda är vardagens självklara följeslagare. De tar hand om våra äldre, sköter om våra barn på förskolan, vårdar oss alla när vi blir sjuka. Men de behandlas som om vi inte behöver dem. År efter år förväntas personal inom vård och omsorg fungera och leverera kvalitet utan att få den mest grundläggande anställningstrygghet tillgodosedd.Vården och omsorgens anställda är vardagens självklara följeslagare. De tar hand om våra äldre, sköter om våra barn på förskolan, vårdar oss alla när vi blir sjuka. Men de behandlas som om vi inte behöver dem. År efter år förväntas personal inom vård och omsorg fungera och leverera kvalitet utan att få den mest grundläggande anställningstrygghet tillgodosedd.
Trots ett stabilt och ökande behov av vård- och omsorgspersonal, visar Kommunals nya rapport “Flexibilitetens pris” att antalet tidsbegränsade anställningar inom vård och omsorg ökar för sjätte året i rad. Bland undersköterskor, personliga assistenter och vårdbiträden i hela Sverige var 2015 totalt 25 procent tidsbegränsat anställda. Ökningen kan delvis förklaras av olika konjunkturlägen, men också av förändringar i hur offentlig sektor styrs och organiseras. Över 80 procent av ökningen av tidsbegränsat anställda sedan 2009 består av tim- och behovsanställningar, som är den mest oförutsägbara formen av vikariat eller allmän visstid. För den enskilda innebär det en osäkerhet kring ens försörjning varje månad och svårigheter att planera sitt liv. Rapporten är också viktig för Vänsterpartiet i Stockholm i de diskussioner som förs beträffande LOV eller LOU.
Länk till rapporten:
Bengt Larsson, ordförande Vänsterpartiet Kungsholmen