Hur får man kontakt med August Strindberg? Genom att läsa honom. Inte genom att gå till en grav. Jag bryr mig inte om de döda utan bara de levande. Den levande Strindberg finns i böckerna. Det är på ett liknande sätt med Olof Palme. Han finns inte i graven men i sin gärning. Rester och gravar är inte till någon nytta. Eller vad har man dem till? Till skräckberättelser! Det tyckte jag redan som barn. Därför fick jag inte följa med till kyrkogårdar.

Det var så mycket kulthandlingar häromveckan vid ett yttre ting som en gravsten. Det är de levande Palme och Strindberg jag bryr mig om. Olof Palme sneddar ofta över Klara kyrkogård och passerar förbi mig när jag är på väg åt det motsatta hållet. Det är mycket bättre än en sten med en namnteckning på.