Vid vårt medlemsmöte den 16 november fick vi besök av Ann-Marie Strömberg, som pratade om missbruksfrågor. Ann-Marie har arbetat som socialarbetare sedan 1974, bl.a. på Enheten för Hemlösa. Hon har även suttit i stadsdelsnämnden för (V).

Ann-Marie uppgav att arbetssituationen förvärrats under senare år. De största problemen är resursbrist, byråkrati, att verksamheten blivit alltmer regelstyrd och att alla anser det så lätt att tycka till om professionen!

Hon berättade om de skador alkohol och narkotika förorsakar. Ansvaret för missbruksvården är delat mellan kommunens socialtjänst och landstingets beroendevård. Den medicinska behandlingen och avgiftningen ligger på landstinget, liksom öppenvård med antabus- och substitutbehandling.

En tydlig förskjutning har skett under senare år från institutionsvård till öppenvård, vilket fungerar dåligt för de svårast utslagna som inte lever under ordnade förhållanden. Kommunen är skyldig att söka upp missbrukaren i de fall hen inte söker hjälp självmant, utan anmälan exempelvis inkommer ifrån en anhörig. Över huvud taget väntar man för länge med tvångsvård idag, och vårdtiderna är för korta! Missbrukarna är också mer nedgångna när de väl kommer in.

Partilinjen är att avkriminalisera eget bruk och att bygga ut substitutvården. Detta måste dock kombineras med sociala insatser för att lyckas, vilket ofta “glöms bort”.

Stockholms Stad driver endast ett behandlingshem i egen regi; Krukis. Frälsningsarmén är en mycket bra samarbetspartner, som erbjuder alla typer av vård. Idag kostar en akutplats ca 800 kr per dygn, behandlingshem
1-2 000 kr och tvångsvård ca 3-4 000 kr per dygn.

Ska man ge, eller inte ge, bidrag till en missbrukare som man möter ute på stan? En svår fråga. För några år sedan hade Ann-Marie utan tvekan sagt nej, för att inte spoliera socialtjänstens insatser, men idag är bedömningen betydligt mer restriktiv och många kommuner slarvar med nödprövningen!

Under senare år har missbrukarna blivit allt yngre, fler är blandmissbrukare och fler än tidigare har utomnordisk bakgrund. Det finns 30-40-åringar som aldrig haft en ordnad tillvaro med bostad och familj. Då blir vägen tillbaka lång!

I de äldre åldersgrupperna överväger alkoholmissbruket. Många övergår till alkohol när de passerat 60. Då blir det alltför tufft och slitsamt att skaffa narkotika. Idag finns inga jobb för dem som inte förmår hålla sig helt nyktra. Störst utsikter att klara sig har de som lyckas fylla tomrummet med någonting meningsfullt; det tomrum som uppstår när man håller sig nykter och plötsligt får massor av tid över, eftersom man inte längre behöver jaga pengar eller droger!

Personalomsättningen bland socialsekreterare är hög. De nyanställda slutar snabbt. Just nu sker en generationsväxling, men de äldre hinner inte fungera som mentorer för de yngre, vilket hade varit önskvärt!

Vi tackar Ann-Marie för att hon tog sig tid att besöka oss, och orkade svara på alla våra frågor!

Uppdaterades: 26 jan 2016